elinjoc

 

Kl 06.15 igår var tempot högt på Carre Pégases. Det är det tidigaste klockslaget jag någonsin stigit upp på i detta land. Bussen, packad med klassen och en busschaufför med kraftigt italiensk accent, körde oss först till Château Vaurenard. Det var kyligt och luktade höstbrasa.

 

Slottet.

 

Rikard, Georg och Ylva var glada. Vinet väntade.

Suvi, Hannah och Anna.

Greven (yes, han har blått blod!) visade runt i slottet som hade spår av både

Louis XV och XVI, och om det var Louis XIII också. Den här lilla buren har varit en typ av taxi.

 

82 yrs old still going Greve.

En Louis XIV-klocka från Paris. Det funkar fortfarande!

Alla sängar är jättehöga för att det var så kallt på golvet förr.

Fick jaktslotts-känsla.

Mitt favoritrum! Salongen.

Nu tog slottsvisningen slut och vi följde efter grevens son till underjorden och le cave, stället där vintunnorna finns. Medan mina fötter domnade bort berättade han om Beaujolaisvinerna. Jag förstod mycket men absolut inte allt. Vin är mucho intressant!

Provsmakningstime! Inte en sekund för sent.

Först fick vi ett ungt och frisk vin som jag, Y och M tyckte skulle passa till en lätt förrätt. Eller ingenting. Alltså var det ganska ljust.

 

Ingen, absolut ingen, höll glaset på kupan. Big nono.



Vingreven visade hur man skulle provsmaka: först titta på vinet i ljuset. Sedan få det att cirkulera i glaset, så att alla aromer träder fram. Sedan, ta en mun och gör ett blåsljud så alla delar av vinets smak får en chans att komma fram. Det var sjukt vilken skillnad det blev på att smaka och att smaka! På den här raden har 2 av 3 bestämt sig för att bli sommelierer.



Sebastien, Laure, Anna och snygg-Karin x 2!

Efter sex provsmak och picknick åkte vi vidare till Oingts. Det är en PYTTEliten stad i gul sten. Fast på franska säger dom guldsten. Pierres d´Or.






Fikade här!

Anna passar in här tycker jag :)

Där står Anna och Karin.



Och här sitter två roomies.



Oingts hade en liten, liten, men väldigt fin kyrka.



Precis.



Skorsten i Oingts



What? Ylvas luddiga basker!

Prochaine arret var Châteu Bagnols. Jag är kär! Utsikten var just terrific, slottet som i en saga och vinet godare än på Vaurenard. Och det var v a r m t.






Kanske är det värt sina 859 euro natten för Deluxe-Queen-sviten?

En fulländad dag!

I morse gick jag och Ylva till marknaden för att fixa med lite sallad, tomater, ost och bröd och allt som vi behöver. Salladen och tomaterna köper vi gemensamt eftersom det är så himla bra pris, 2 euro för 2 kilo. Det räcker ju hela veckan.

Vi gick hemåt i den fina söndagssolen med alla påsar som skar in i händerna. Frukost!! När allt var uppackat och frukosten avslutad ska vi göra lite roomservice till vår roomie som behövde det idag. Jag ville lägga på lite tomat på tallriken, det brukar bli så fint. Vi hade ju 2 kilo färska. Kollade i kylen. Inte där. Balkongen? Nix. Skumt. Golvet? Näpp. Ylva har inte heller sett dom. Vi har inte stannat någonstans på väg hem. Vi frågar Maria om hon sett våra 2 kilo tomater. Men NEJ, dom är BORTA! Tomaterna är borta.