elinjoc

Jag pratar såklart om hon i receptionen. Jag och Ylvar går ner med två välfylla påsar icke så väldoftande tvätt, på väg till tvättstugan där vi får betala hela 3 euro för att tvättmaskinen ska uträtta sitt arbete. Med oss har vi dessa 3 euro, såklart, men inte i de mynt som tvättmaskinen accepterar. Det ska ju inte vara några problem tänker vi, dset är ju ett hotell, klart de har växel. Men innan vi växlar får vi stå i kö bakom en grupp italienska pensionärer på weekendresa. So far so good. Receptionisten, som vi normalt sett brukar kalla "den otrevliga", eftersom hon brukar vara otrevlig och aldrig le, kvittrar på med italienarna och slänger upp ett tiotal inställsamma fnitter. Y påpekar uppmärksamt att hon ser ut att ha en bra dag, den första sedan vi kom it. Men då, när det är vår tur, går mungiporna genast från norr till söder. "Skulle du kunna växla?" "Nej." Vi ser lite frågande ut. "Men... ni brukar kunna växla?" "Je ne fabrique pas d´argent, jag tillverkar inte pengar!!", "En face!!!" (Mitt emot, hon tycker alltså att vi ska gå ut i strumporna till Gocci market som ligger över gatan.) Jag bara undrar, var tog trevligheten vägen? Är inte vi lika betalande gäster som italienare med svarta rockar och hatt? När blev vi värda mindre respekt trots att vi betalar hennes lön? Kanske känner hon sig lite misslyckad, att som 27 år, sur och puckelryggig, jobba i en tvåstjärning hotellreception? Jag vet inte. Men dagens bitch är hon i alla fall.

Vi var ytterst få idag på litteratur och översättnings-lektionen. Kan bero på ett visst grammatikprov imorgon. Men jag är glad att jag gick till skolan, bland annat fick jag lära mig nyanskillnaden mellan pute och putain.

Helgen lär bli nice, på lördag ska vi till Jurabergen och göra je ne sais pas quoi för kul, och på söndag blir det glöggmyspys hos Karin&Karin. Bis.

Hej kara vanner. Jag befinner mig vid ett tangentbord helt befriat fran allt vad svenska bokstaver heter. Den smidigaste losningen jag finner pa att mitt databatteri dragit sig in i sig sjalv och vagrar ta emot strom fran vagguttaget ar namligen att hanga har, i universitetets datasal. Det ar gratis, har alltid funnits en ledig dator de tider jag varit har, och det ar WINDOWS tack gode gud. Inte for att jag inte gillar mac, vill till och med ha en mac, inte nu bara. Det ar som att lara sig ga igen. Jag markte det imorse nar jag skulle ratta min framlings-uppsats som var pepprad med fel. Jag lovar, det var inte en mening som hade fatt undga madame chantals vassa rattningspenna. Men jag gillar att bli rattad, pa sa satt blir det ju mindre fel. Och nu ar, eller ska atminstone min lilla fiche vara relativt felfri och det gillar vi.

Sa till det betydligt mer intressanta: fredagen och lordagen. Yes, jag exkluderar faktiskt sondagen eftersom jag sov till halv 12 inte lamnade huset. Det enda av intresse jag kan namna ar att vi hade stopp i vasken och fick diska hos grannarna. Vattnet var brunt och det lag en bananbit i som guppade omkring for sig sjalv. Det var Maria som hade lagt dit den. Och forresten, jag kan saga en sak till om sondag. Vi fick nutellacrepes fran paret pa vaning 3. Yum!

Pa fredag hade emelies pojkvan kommit, sa vi tog en kir pa solace, samma stalle vi varit pa pa halloween. Det vqr en jattetrevlig kvall och jag gillar att stallet ser ut som en lyxbordell. Pa lordagen var det dags for Nadjibs ostprovning pa ett fromageri i vart arrondissemang, 7e. Vi kom dit kl 12, och innan vi fick ga in skulle vi saklart (nadjib var ju med) stalla oss och sjunga utanfor affaren. vi sjung sakert fem latar ackompagnerade av stark stamma dragspel och gitarr. vad hande dar, helt plotsligt star vi 15 pers utanfor en ostaffar och sjunger franska sanger. Sen fick vi ga in i alla fall, och smaka ostar och lyssna pa den lilla chica ostdamen som passionerat berattade om brebismjolk och hur ostar aldras och vaxer och att il faut aimer.

Sedan ville nadjib att vi skulle sjunga hos hans van frisoren, sa aterigen stod 15 svenskar och sjong i en 18 kvadratmeter stor frisorsalong. vi fick en karamell som tack. Efter detta foljde en kaffe och sedan ett besok pa bric a brac, en second hand. Hittade nice kjolar och skarp!

Vid attatiden traffade vi ens-folket, franskar, for middag. Efter mycket velande blev det italienskt. Nar vi skulle vidare var det bara jag o anna o tva qv franskarna, vi snurrade ivag till bec de jazz. Fullt, sa blev en reggaebar i croix rousse. Nar den stangde gick vi till (vet inte varfor) det enda stallet har dar man for roka inomhus, de far alltsa boter regelbundet men har sa pass med kunder att de inte behover bry sig. Blev en kul kvall med min partner in crime.

Nu blir det Lidl-shopping.

Kvällen var mycket ung när vi gav oss ut, Maria, Ylva och jag. Vid McDonalds Bellecour träffade vi Milde, den ena mycket starka halvan av Karin-duon, och så Richard. Eventet för kvällen var årspremiären för Beaujolais Nouveau, som släpps varje år tredje torsdagen i november. Eftersom vi har den stora turen att befinna oss mitt i en av Hexagonens största vinregioner, så blir det så. Beaujolais ligger lite, lite ovanför Lyon bara.

Vi hade hört från översättningsläraren att rue Mercier var stället där det hände. Knappt hade vi gått tre meter in på denna restaurangtäta och mysigt belysta gata, innan vi ramlade rakt på den första provsmakningen. Det alldeles, alldeles nya vinet, Beaujolais 2009, smakade som ett godare bordsvin, ganska fruktigt ändå. Det var liksom ett drag av kolsyrebubblor i, lite, lite stickigt. Men gott. På restauranggatan hittade vi cirkus tio svenskar till från klassen som hade varit på restaurang med sin monitör. Vi fortsatte uppåt, jättemysigt verkligen och alla var så himla glada! Dom hade anledning till det, men ändå :D Vi fick värma oss med vin chaud som var lite glöggliknande, fast med äpplen i. Sjukt bra idé när man fryser lite. Efter att ha gjort gatan vet jag mycket väl och lite till hur Beaujolais 2009 smakar. Sedan, utanför baren med en sibirisk tiger fanns också en galet god och torr chevre. Vin ska drickas med oliver eller chevre, så är det bara.

Jag och Karin sprang runt och rejoinade the others i gamla lyon, efter en quicky på smoking dog fick vi nog och gick tillbaka till vårat kära carré pegase.

Idag har solen skinit med 20 grader!! Hur härligt som helst. Inte riktigt lika härlig var översättningslektionen, men dock väldigt givande. Det är ju som sagt mitt favoritämne. Nu har jag tagit lite sömn, så är på banan igen!

Nu är det officiellt: min dator är broke, sönder, kaputt, cassé. Batteriet har dragit sig in, bortom räckhåll för sladden som ska den ström. Koneskvens: inget mer slösurfande, inga mer förlorade timmar vid facebook. So far so good. Men när det kommer till bildpill i photoshop, franskasurfande och nordsteds online blir jag inte lika glad... Men kommer leva glad och lite mer datafri i fyra veckor innan jag åker hem och förhoppningsvis fixar problemet. Det går ju inte att leva så här på lång sikt ;O Däremot ska jag försöka hålla bloggen hyfsat uppdaterad.

Förresten, så fruktansvärt att min gamla högstadieskola har brunnit ner. Känns overkligt att se det på GP:s hemsida. Idioter som anlagt branden, för jag antar att den är anlagd. :(

Tisdag: civilisationslektion och plugg
Onsdag: historielektion och besök på Guillotière, dvs arabkvarteren. Vi var inne i en nice butik som  sålde alla couscouskryddor som finns, massvis med cashewnötter, oliver, FETAOST och typ grekiska kakor med trådar. Det var i alla fall en intressant lektion igår, att arabkvarteren här ligger precis brevid ett arrondissmang där hyrorna är lite dyrare och barnfamiljerna är många och bilarna av nyare årsmodell påminner mig om förhållandet Torslanda och Biskopsgården. Efteråt promenerade jag, Alexandra och Emelie till Bric á Brac, som är en second hand-butik. Det fanns massa snygga kavajer och scarfes, men jag köpte bara två scarfes. Axelvaddarna var lite too 80s. Men Emelie och Alexandra hittade jättefina kjolar, och en viss Karin en viss kavaj! Dit går jag nog igen.

På kvällen igår var det Algerietmatch. Stan var som g a l e n. Det började med att det tutade utanför vårt fönster, då ser vi en folkmassa med facklor, fyrverkerier och flaggor närma sig. De skriker 1, 2, 3, vive l´algerie!! Så well, rätt land vann  tydligen. Det blev ännu mer påtagligt när jag var på väg in till stan för ett glas vin med Karin och Karin. ALLA bilar tutade, jag kunde inte höra mig själv tänka. Algeriet-flaggan fladdrade i vinden från 9 av 10 bilar. >Folk körde över mittlinjen och tutade.

På Place de la république fanns TRE piketbilar och minst 20 armerade poliser med sköld. Det var rök, skrik, smällare och en sjuk folkmassa. Men vi får inte glömma att det var bra stämning, folk var ju ändå där för att fira. Undrar hur nyår är här!

Idag har vi haft översättningslektion, det är svårt men mitt favoritämne!

Ikväll släpps vinet från den här regionen, Beaujolais noveau, så vi ska in och kika om det blir lite folkfest på det.

Jag tänkte ta dagen i kronologisk ordning! Bloiggar från födelsedagsbarnets dator, eftersom min egna fortfarande är hopplöst död. Till och med den röda lampan som indikerade att batteriet är slut har slocknat. Därför blir det heller inga bilder, sorry! Men vad göra. Use the power of les lettres.

I alla fall, jag började med att möta morgonluften längs med Rhône. Sedan inhandlades det lite sojamjölk och apelsinjuice på Spar, för att preppa en liten frukost till födelsedagsbarnet. Den intet ont anande nyblivna 19-åringen trodde säkert att det här var dagens händelse, eftersom vi redan firat henne i dagarna två med trerätters i Morancé och shotting/shaking på KGB. Men icke, här var det middag och present inplanerad! Anna fick åta sig att uppehålla offret under förmiddagen, då vi skulel till Part Dieu och fixa present. Klänning. Var där vi halv tolv och hittade en klänning ganska snabbt. Strax efteråt trillade det in ett sms från tjejen som fyllde år om fika på Bar Americain, för övrigt det enda ställe som har normalstora kaffe här. Vi hade en jättehärlig eftermiddagsfika jag Y G R E och M för att använda förkortningar, för solen sken och det var vår fast det är den 16:e november. Uteservering och trippel espresso i en månad då slask och mörker normalt tävlar om att göra livet onice. Kan livet bli vackrare?

Vi var tvuinga att handla middag i hemlighet och samtidigt hålla the birthday kid borta, så några fick ta på sig att gå och röka vattenpipa i Guillotière fram tills sex, då vi skulle ha middagen och surprisepartyt och champagnen färdiga. Innan dess åkte vi karusell. Pinsamt att sex vuxna människor skulle åka karusell tyckte karusellsnubben, som diskret kollade bort med ett besvärat leende när han gav oss biljetterna. I alla fall.

Jag o Maria avvek från resten och rusade till Lidl där Alex också väntade. Vi handlade, och gick hem och hackade. Potatis i ugn med kyckling i vitvinssås, serverat med mozzarellasallad med chappelldressing och guacamole. Efterrätt: ugnsttekt frukt med vit choklad fast det blev mjölkchoklad istället och glass. Jag älskar surprises!

Nu har vi avslutat med ett glas på la Perle. Inte visste jag att andras födelsedagar kunde vara så bra. Tror/hoppas att den var helt okej för den firade med.

Bisous!

Igår då? För mig började dagen med en promenad till Croix Rousse, och hittade en helt ny shoppinggata. Där hittade jag bland annat ett Lucky Luke album jag tänkte köpa till chalmeristen i familjen, men du kan ju inte franska så tänkte att det blir lite svårt.

Inga speciella planer för kvällen. 709 som är en kvinna svag (enjoying Paris as we speak) bjöd in Georg och Richard på WV, wok & vin. Trevligt. Inte en vecka utan Carré Pegases-middag!
s




Efter ett visst kortspel som krävde ett besök på Cocci begav vi oss till KGB, de ryska klubben vid Jean Macé. Temat för igår hette no bedroom. I början var det väldigt lugnt, så det blev lite barhäng på det. Efter ett tag dök Anna, Milde och Linn upp från en middag vid Terraux. När Emelie och jag testade dansgolvet för ca 3:e gången, var det helt plötsligt äntligen fullt! Strobben åkte på och partylåtarna avlöste varandra. Så sjukt kul igår. Inne i en härlig KGB-dimma, mycket tack vare både Gocci och en från monsieur R visad generositet. Inne i en lycklig rysk dimma. På väg hem gick jag och Emelie förbi en bagare som stod och bakade baguetter 4.10. Vi fick ingen frukostbaguette men var välkomna åter idag. Godmorgon sa 709 vid 13.10, och hade ätit frukost vid två.

Min kärlek går till 708 och 709 idag. Ni är bäst.

Min underbara granne Anna låter mig låna sin Mac, så att just Du kan ta del av resten av bilderna från i förrgår. I know you want to ;) I alla fall när Karin och Karin är så här snygga!



Nöjda med att vara i ett Nowhere.

Fromage Blanc. Om jag ändå kunde ta ut den från bilden.

Söt-Anna.


Förlåt att jag glömde röda ögon-retusch, men vet inte hur man gör på Mac. Snygg är du i alla fall! Och ganska glad.


Väl tillbaka i stan kramade Maria ett träd.


På Le Perle på en snedgata till République. Kaffet var gott, Leffen skummig men servitören fruktansvärd oserviceminded.



När han (servitören) på ett smidigt sätt ville visa att det var dags att stänga och att gästerna därför måste gå, sa han helt enkelt: Would you just leave?

Jag har lite smått panik. Just nu står det att jag har 24 minuter kvar innan batteriet på min dator dör. Men det är väl bara att sätta i den i kontakten? Självklart är det så, problemet är bara att den sitter i väggen as we speak, men min dator vägrar inse att den är ansluten, så minuterna bara tickar. Hoppas jag hinner säga några ord om igår.

Vi åkte tillbaka till landet. Morancé. Sangriastället på landsbygden med oväntad 5-rättersmiddag, La Diligence, var platsen för att fira Ylvas 19-årsdag. Först en photosession på Carré-pegasesbalkongen.







Alexandra, Victoria & Karin på Gare de Vaise där vi stod och förvånades över gårdagens milda temperatur, tror vi var uppe i 14-15 grader.



Karin, Linn och Emelie!



Ett bord för 15.

Nu börjar tiden rinna ut för mig och mitt batteri och det är INTE bra. Så många bilder kvar men så lite tid. Vi fick i alla fall en fantastisk trerätters, Ylva fick ett ljus, vi fick trumpetfanfarer, personalen fick en Helan Går av oss. Ylva fick ett minital och en present. Vi fick både aperetif och extra-aperetif efter maten. Personalen med Gaston-kocken och Cécile var sköna as always. En toppenkväll verkligen!!


Efter taxiresan hem gick vi vidare till Le Perle och tog kaffe/choklad/Leffe/vin. (Har ju MASSA bilder, f*ing databatteri som inte tillåter mig att ladda upp dom). Nästan hemma kommer chocken. Vi har lyckats undvika fyllon och skummisar hela vägen hem, men nära porten kommer det. Ett slag, rätt över ansiktet. Någon har hoppat ut från väggen. Jag är livrädd. Den/det som anföll mig var en kebabskylt på rymmen. Mitt hjärta bankade i 120 flera minuter efteråt.

Uppdaterar mer när batteriproblemet löst sig!

 

.

Onze novembre är en helgdag här i la France. Vi firar vapenvilan efter första världskriget med att vara lediga. Det skrivs på Främlingen, jag läser om la gouvernement francais i vår otroligt torra civilisationsbok, och så återupplivar vi det bästa från 2000-talet: Low med FlowRida. På tal om 2000-talet, snart är det slut. Jag menar 10-talet, eller vad ska vi säga? Sekelskiftet? Det låter så antikt med "sekelskiftet". Vi kan säga 00-åren. Och om 50 dagar börjar 10-talet! The happy tens.

Igår hade vi lite fransk-skandinavisk träff på en pub vid Saône, La Pêcherie. Oh la la svenskarna sjöng Abbas Ring Ring och Jag går och fiskar med gyllene tider. Det gick...bra. Pauserna efter varje versrad i Jag går och fiskar var inte att leka med.

Ingenting är som det ska, likdanat från dag till dag.
Tyst, tyst, tyst, tyst
Allting följer samma mönster ser på stan ifrån mitt fönster
Tyst, tyst, tyst, tyst
...

Back to business!

Bisous.

MMmm, St Félicien, Camembert, Roquefort, Chèvre... Igår var ostarnas kväll. Hos Victoria och Anna. I deras Otroligt estet-charmiga lägnhet ett manligt stenkast härifråm (tack Milde för att du lärt mig detta uttryck). Värddamerna hade besökt ett fromageri, dvs en specialaffär för ostar, för att ta reda på hur viner och ostar i fråga skulle skapa de mest fulländade smakkombinationer. Vi avnjöt tre vita viner och fyra röda, tillsammans med varsin ost. Ost+vin=fantastique. Min favoritkombo är helt klart den lagom torra chèvren, tillsammans med n´importe quel vin vilket vin som helst, men helst ett strävt rött ;)
Några var vi som satt kvar, varav tre franskar, så fick i alla fall öva lite på språket igår, blir väldigt mycket för lite av den varan annars tyvärr. Men det har bestämt mig för att göra något åt, är i alla fall i rätt land för det. Vi fick kaffe i söta muggar och hade tända ljus. Tack V&A för en soirée super sympa.


Alltid på väg.


moi


Vid universitetsbron hittade vi stockholmaren!


Värdinnan själv


Des bons vins blanc


Blair har mitt diadem :)



Lägenheten var en skiv-och bok samling. Helt underbart!



Frida & Puria!


Glad x 3 Linus, Rickard och Georg



Jag och Blair ;)



Skål Karin! Min framtida bartendermate.









Det hetaste som gick att finna i hela våningen. grr.



ost&vinkväll hamnade ganska snabbt på min göraminstengångtill-lista.

Efter en välsmakande söndagsfrukost och ett besök på apoteket för att köpa supereffektiva halstabletter, har jag spenderat lite tid med Albert Camus, uppsatsen ska in på torsdag och vill ha det ur vägen så snabbt som möjligt. Snart ska vi börja laga till klyftpotatis och saftig köttstek, gästerna för veckans carré pegase-middag är nämligen klassens boys, så kött var liksom det enda alterativet... Ett plus är att det är gott!

Gratisbiljetten, uthämtad på Fnac och som legat i plånboken i drygt en vecka, revs igår. Auditoriet i Lyon vid Part Diey var platsen för denna händelse. Auditorium=konserthus. När vi (Carre pegasare och resten av klassen) passerat de moderna, abstrakta och vattensprutande skulpturerna var det bara en timma kvar till Konserten med stort K började. För det var ingen liten studentkonsert vi skulle på, som jag hade trott, utan en gratiskonsert med Frankrikes typ bästa orkester. Även för mig, som vanligtvis inte är klassisk musik-junkie, var dessa två och en halv timma inne i musiken en music experience.
Så här såg det ut innan min kamera dog:



Vi satt ungefär i mitten, hyfsat bra läge på det. Den minst 30 man starka orkestern inledde med ett stycke, som enligt programmet, skulle handla om en lite mystisk sjö. Det sjuka var att man verkligen såg sjön framför sig när man hörde låten. Vackert indeed, och bra jobbat orkestern. Här är en inzoomad trummis:



Han hade mycket att pyssla med, förutom trummorna i bild även en xylofon, spiraler och en megatrumma.

Idag har jag varit en aning förkyld och lite borta, men det håller på att repa sig nu. Mycket tack vare Julrommen som min roomie har blandat. Rom med en touch av tropisk jul. Nu förbereder vi oss för vinprovning hos Victoria och Anna, de fick den väldigt goda idén att med omsorg välja ut ett antal ostar + viner pour degustation. Kan inte bli annat än nice!

En fylld sådan har jag avnjutit till middag. Lägg märke till Prix-gagnant-créme-fraichen i bakgrunden. Prix gagnant är ett väldigt studentvänligt märke, som det finns mycket av på min favoritaffär Leader Price. Handlar det om skinka, crème fraiche, youghurt -you name it! Le Prix gagnant har alltid ett alternativ i sin karaktäristiska blåvitgula förpackning. Som en motsvarighet till svenska Eldorado, fast bättre (Okej inte så svårt kanske). Leader Price slår i alla fall Monoprix och Lidl med hästlängder, bigtime! Casino får helt klart godkänt, och ett plus för sina storpack med ägg.

Ska sätta igång med mitt främlings-skrivande nu, hoppas på en effektiv kväll!

Nepp, inget vin idag. Däremot ett boksamtal med min kära granne, på ett mysigt café med namnet Vin & Ko. Vi avhandlade utvalda delar av L´Étranger. Har även hunnit med en promenad som blev avbruten av ösregn och anfallande fuktiga löv.

Läget i 709 idag: jag har en roomie som, nyss hemkommen från Paris är folle d´amour utan att ens ha varit på Champs Élysées (dvs det måste vara något annat som väckt dessa heta känslor till liv, what?), en som detoxar med kummin och en som gjort oss lyckliga med wettextrasor och diskborste direkt från föräldrarna i Varberg.

Dagens middag var en lyckad kopia av potatisgratäng Dauphinoise, som jag valde att toppa med purjolök. Godnatt!

Tänkte att jag skulle fortsätta i kronologisk ordning där jag sist slutade. Efter 3 timmars kvalitétssömn började lördagen som verkligen kändes som en söndag! Lite seg men väldigt skön, som en perfekt pluggdag. Dessutom var det mulet ute så hade ingen som helst lust att gå ut. Det fina var att inget speciellt heller var planerat för kvällen, bara film. Framåt fem började det krypa i benen. Vi tänkte att det nog var middagsdags, så vi slängde ihop en grönsaker i ugn och avnjöt den med kryddsmör och tända ljus, myset var maxat.
MEN, ingen kände sig liksom nöjd. Inte ens att stockholmaren var på väg hit med choklad till myset gjorde att vi blev riktigt nöjda. Så halv 10 lämnade vi faktiskt 709, mötte nästan resten av de glada svenskarna och hittade ett ställe med röda barocksoffor, guldiga spegelramar och byster insvept i spindelnät. Mycket Halloweenkänsla på det!
Vi var fem som ville ha en kir med blåbärssmak, som vi beställde av en bartendern med stort behov av att håna ohörbara fel i vår franska.

- "Cinq kir myrtille, s´il vous plait." (fem kir med blåbär) Bartendern ser ut som ett frågetecken. Vi upprepar lite högre för att överrösta black eyed peas:
- "Cinq kir avec myrtille!"
- "Cinq kir avec myrtiiiille!" (fem kir med blåååbär). Nu förstår han och känner sig nöjd med att ha rättat svenskarnas oförlåtliga fel. Samma sak händer för Emelie när hon beställer en drink med det väldigt basic namnet "Vieux Lyon", (gamla Lyon). Efter att ha sagt "Un vieux Lyon" två gånger till bartenderkillen som nu har en jätteöverlägsen min, får hon peka på menyn. "Ah oui, un vieuuux Lyon". Självbelåtet bartendersmile, lätt skakning på huvudet över svenskarnas oförmåga att ens beställa en drink. Men sen får vi i alla fall våra kirar som smakar meeerveilleux, gott.

Gillade verkligen stämningen på det här stället, men soffan blev väldigt mjuk och det fanns två alternativ: sova eller aktivera sig. Vi aktiverade oss. Sprang in i några som skulle till le cave, ett ställe som ligger en trappa ner. Hamnade i en liveversion av Oasis Wonderwall. Dansade med vampyrer en stund tills musiken började låta som en gina tricot-mix. Well, nattluften var stärkande så letandet var inte slut där.

Vi hade en överläggning vid St Jean-trappan en stund. Från ingenstans glider en ganska kille med Elvis kroppsform då han var lite större in och läspar fram "Salut les filles" med ett inställsamt smile. Han var väldigt, väldigt rolig. Salut les filles. Sedan glider han vidare, ganska så själv.

Några droppade av och så var vi tre kvar som letade efter l´ambassade. På väg dit vågar jag säga att vi sprang in i ganska många häxor, folk hade tagit halloween på allvar! Vi hittade dit med lite guidning, till l´ambassade. De hade väldigt, väldigt bra musik. Men när vi väl var inne så var det sista vi ville göra att köpa något. Så det blev en hemgång på det, och havregrynsgröt.

Idag har söndagskänslan varit maxad med konstmarknad och grönsaksmarknaden på croix rousse. Och nu är helgen som aldrig tog slut slut.

Okej. Först en supertrevlig middag med underbart sällskap och hemlagad lax.




Alexandra och Karin har en identisk pose och ett identiskt smile. Charmant!



Bananer med choklad, mums.



Everybody´s got their way to smile



Emelie, förtjusande som alltid!





Fråga mig inte vad vi gör.

Efter middagen hade Karin en ami som ville att vi skulle till en hemmafest i hans kompis hus. Det skulle ligga "en bit från stan". Ah oui. Först fick vi ta metron, och sedan en buss till en ändhållplats med namnet St Cyr. Hamnade på en Halloweenfest med temat "P", vilket förklarade att the host himself var utklädd till Pervo med stighelmerkeps och byxor uppe vid öronen. Huset var lite för fint att röka inomhus i, men det struntade franskarna mer än gärna i. Mitt hår luktar fortfarande rök en dusch senare, men det kan jag leva med. Sammanfattning? Kvällen blev en aning otippad, men kul!

This wednesday we had a spontaneous jumping and screaming-session. After all, it was wednesday.



Så, första grammatikveckan avklarad. Inte såå farligt. I alla fall inte än, eftersom jag inte gett mig på övningstentorna själv än. Men that time will come. I alla fall avslutade vi grammatikveckan igår med att gå på en stor matmarknad på Bellecour. 200 ost, honung, vin, marmelad, leverpastej och you name it-producenter från Lyonregionen (alltså omgivande province, campagne, landsbygd) sålde sina delikata varor och de flesta erbjöd också en provsmakning. I samma ögonblick som man gick in i det 5 fotbollsplaner stora tältet började en trip into the world of different taste. Visste inte att honung kunde smaka så olika, att getost kunde vara så god eller att det ens fanns kiwisylt-marmelad från Savoine. Det var kul i alla fall!

Vid 20-tiden begav jag och Ylva oss till Karin&Karin. Efter lite hinder på vägen, bestående av en random festinbjudan och ett inspringande i Maria och hennes nyanlända föräldrar kom vi fram till Rue de Brest. Alltid kul hos K&K! Sedan skulle vi till en Erasmus-fest ute i förorten Villeurbaine. Vi hade fått inbjudningar dit trots att vi inte ens är Erasmusstudenter, så varför inte. Varför? Kan jag fråga mig idag. Det hela hade känslan av en informationsträff på en större ungdomsgård. Men men, vi hade trevligt i de 20 minutrarna vi var där. En T-shirt fick jag också, eller två om jag ska vara ärlig. Perfekt att sova i.

I alla fall bestämde vi oss ganska snabbt för att lämna stället och åkte tillbaka till stan. En liten men tapper skara gick till Bec de Jazz och värmde oss till tonerna av Hit the Road Jack. Trevligt. Någon, tror det var min roomie, råkade visst spilla en halv liter öl på filtgolvet också vilket resulterade i höjda ögonbryn och ett "livet går vidare"-ryck på axlarna från fransmännen i närheten. Well well.

Sedan gick vi hem till lägenheten som är ganska tom, ingen Maria och ingen Frida. Det är en blandning mellan lyxigt (mycket space, I like) och tråkigt. På söndag lär vi sakna er plus que jamais. Ikväll, dags för lite Carré Pegasesmiddag.

De enda bilderna från igår blev på två 709:are.

Igår var första dagen på våra två intensiva grammatikveckor. Läraren har flugits in från Göteborg, och jag tror inte jag har fel om jag säger att hon har bättre koll på fransk grammatik än någon fransman. She´s a rock. Så nu ska det bankas in subjonctif, infinitiv, modusattraktioner, que-satser och participer. Mmmm. Men faktiskt så gillar jag det, det känns som att köra runt med jif och en diskborste i hjärnan.

Om två timmar blir rum 709 som nytt igen, för då kommer städningen. Det känns som att packa ihop och åka hem varje gång de städar, eftersom vi måste stänga ihop våra resväskor a k a garderober och ställa upp mot väggen. Sängen måste såklart också vara ren, annars får vi inte de efterlängtade rena lakanen.

á bientôt.

Lördag morgon, sju utpumpade carré pegasare drar sig upp ur sängen efter den ryska natten. Den övernattande gästen följer också med, till sin egen förvåning. Vi ska till landet, på utflykt! Chazay d´Azergues heter byn som ligger très très á la campagne, väldigt mycket på landet.

Byn är gullig, I like! men s t e n d ö d. Det finns såklart ett boulangeri (bageri), pharmacie (apotek), en tiny matvaruaffär men ingen öppen restaurang. Vi tar en promenad genom minibyn:











Vi som ville uppleva en äkta fransk déjeuner (lunch) på en kvarteskrog på franska vischan. I hopp om att få lite insider-tips så frågar vi på en liten bar om det kanske finns någon liten by i närheten, och om den byn händelsevis kanske kan ha en öppen restaurang. Mannen, som läser le Progrès över ett litet glas rosé och ett paket Marlboro, berättar engagerat om hur vi ska följa den stora vägen till nästa by som hette något på M. Tack och hej och promenad till byn som började på M. Där skulle finnas en restaurang som låg vid byns enda rödljus. Vi började gå längs Route Villefranche med en utsikt som ser ut så här:






Efter 10 minuter kom vi till lite bebyggelse. Genast såg vi rödljusen, och på höger sida fanns en restaurang utan skylt. Det som egentligen skulle ha varit trottoar var grus, med kartonger framför dörren pga vägarbete eller något liknande. Åtta svenskar steg rakt in i en privatfest, men blev välkomnade med öppna armar. Suédoises! aaah!



La Diligence.

Vi blev placerade vid ett bord, helt ovetandes om vad vi skulle bli serverade eller vad kalaset skulle gå på. Bröd och vin åkte fram innan vi hann blinka av den mycket servicemindade personalen med den glada Cécile, kocken som såg ut att heta Gaston, och bagaren Jean-Pierre i spetsen. Förrätten var ett ihopplock av sallad, salami, ägg, rödbetor och lite goda röror. Medan vi väntade på huvudrätten smakade vi på det röda, som var väldigt lättdrucket. Yes, jag kan säga det efter att ha lärt mig grunderna i vinprovning på Beaujolais. Vidare till varmrätten som var ren kulinarisk sensation. Saftig kyckling med gratin dauphinoise, dvs en MYCKET god och typiskt fransk, lite pepprig potatisgratäng. Såsen var fantastisk och de ångkokta grönsakerna hade en dragning till kanel. Vinet toppade det hela. Supermätta fick vi reda på att vi skulle få en cadeaux, dvs present, innan desserten. De bjöd oss på ost! Brie, roquefort och en gouda-aktig. Vinet toppade det hela. Som om inte det här var nog, när desserten serveras och vi avverkat sammanlagt sex flaskor vin, kommer Cécile och placerar ut en liten skål med en skopa sorbet helt utan förvarning. Det är ingen vanligt sorbet, utan sorbet indränkt i russinsbrännvin. "Väldigt starkt", sa Cécile med ett väldigt stort leende och gjorde tummen upp.



Som tack och för att höja stämningen och komma upp i samma ljudnivå som festen som pågick parallellt med vår 3timmarslunch, sjöng vi lite Helan Går och Studentens Lyckliga Dar. Kocken, Jean-Pierre (som inte ens jobbade där, whoops) och bartendern posade gärna med svenskarna. 

Till slut får vi gå, vi ska ju ut sen. När vi står och väntar på bussen, och den änltigen har dykt upp, så närmar sig Cécile. Någon hade väl glömt något. Men nej, vad säger hon? "Kom tillbaka, jag bjuder på sangria!!" "Det kommer fler bussar!" Vad annars kan vi göra än vända tillbaka, sätta oss vid bordet igen, bli bjudna på hemgjord sangria ur gula Ricardo-mått och sjunga franska snapsvisor.




Back in Lyon! Fortsätter till jazzklubb och péniche och sen är det slut på den här lördagen. Bye!