L´équipe du fer
Tänkte att jag skulle fortsätta i kronologisk ordning där jag sist slutade. Efter 3 timmars kvalitétssömn började lördagen som verkligen kändes som en söndag! Lite seg men väldigt skön, som en perfekt pluggdag. Dessutom var det mulet ute så hade ingen som helst lust att gå ut. Det fina var att inget speciellt heller var planerat för kvällen, bara film. Framåt fem började det krypa i benen. Vi tänkte att det nog var middagsdags, så vi slängde ihop en grönsaker i ugn och avnjöt den med kryddsmör och tända ljus, myset var maxat.
MEN, ingen kände sig liksom nöjd. Inte ens att stockholmaren var på väg hit med choklad till myset gjorde att vi blev riktigt nöjda. Så halv 10 lämnade vi faktiskt 709, mötte nästan resten av de glada svenskarna och hittade ett ställe med röda barocksoffor, guldiga spegelramar och byster insvept i spindelnät. Mycket Halloweenkänsla på det!
Vi var fem som ville ha en kir med blåbärssmak, som vi beställde av en bartendern med stort behov av att håna ohörbara fel i vår franska.
- "Cinq kir myrtille, s´il vous plait." (fem kir med blåbär) Bartendern ser ut som ett frågetecken. Vi upprepar lite högre för att överrösta black eyed peas:
- "Cinq kir avec myrtille!"
- "Cinq kir avec myrtiiiille!" (fem kir med blåååbär). Nu förstår han och känner sig nöjd med att ha rättat svenskarnas oförlåtliga fel. Samma sak händer för Emelie när hon beställer en drink med det väldigt basic namnet "Vieux Lyon", (gamla Lyon). Efter att ha sagt "Un vieux Lyon" två gånger till bartenderkillen som nu har en jätteöverlägsen min, får hon peka på menyn. "Ah oui, un vieuuux Lyon". Självbelåtet bartendersmile, lätt skakning på huvudet över svenskarnas oförmåga att ens beställa en drink. Men sen får vi i alla fall våra kirar som smakar meeerveilleux, gott.
Gillade verkligen stämningen på det här stället, men soffan blev väldigt mjuk och det fanns två alternativ: sova eller aktivera sig. Vi aktiverade oss. Sprang in i några som skulle till le cave, ett ställe som ligger en trappa ner. Hamnade i en liveversion av Oasis Wonderwall. Dansade med vampyrer en stund tills musiken började låta som en gina tricot-mix. Well, nattluften var stärkande så letandet var inte slut där.
Vi hade en överläggning vid St Jean-trappan en stund. Från ingenstans glider en ganska kille med Elvis kroppsform då han var lite större in och läspar fram "Salut les filles" med ett inställsamt smile. Han var väldigt, väldigt rolig. Salut les filles. Sedan glider han vidare, ganska så själv.
Några droppade av och så var vi tre kvar som letade efter l´ambassade. På väg dit vågar jag säga att vi sprang in i ganska många häxor, folk hade tagit halloween på allvar! Vi hittade dit med lite guidning, till l´ambassade. De hade väldigt, väldigt bra musik. Men när vi väl var inne så var det sista vi ville göra att köpa något. Så det blev en hemgång på det, och havregrynsgröt.
Idag har söndagskänslan varit maxad med konstmarknad och grönsaksmarknaden på croix rousse. Och nu är helgen som aldrig tog slut slut.
MEN, ingen kände sig liksom nöjd. Inte ens att stockholmaren var på väg hit med choklad till myset gjorde att vi blev riktigt nöjda. Så halv 10 lämnade vi faktiskt 709, mötte nästan resten av de glada svenskarna och hittade ett ställe med röda barocksoffor, guldiga spegelramar och byster insvept i spindelnät. Mycket Halloweenkänsla på det!
Vi var fem som ville ha en kir med blåbärssmak, som vi beställde av en bartendern med stort behov av att håna ohörbara fel i vår franska.
- "Cinq kir myrtille, s´il vous plait." (fem kir med blåbär) Bartendern ser ut som ett frågetecken. Vi upprepar lite högre för att överrösta black eyed peas:
- "Cinq kir avec myrtille!"
- "Cinq kir avec myrtiiiille!" (fem kir med blåååbär). Nu förstår han och känner sig nöjd med att ha rättat svenskarnas oförlåtliga fel. Samma sak händer för Emelie när hon beställer en drink med det väldigt basic namnet "Vieux Lyon", (gamla Lyon). Efter att ha sagt "Un vieux Lyon" två gånger till bartenderkillen som nu har en jätteöverlägsen min, får hon peka på menyn. "Ah oui, un vieuuux Lyon". Självbelåtet bartendersmile, lätt skakning på huvudet över svenskarnas oförmåga att ens beställa en drink. Men sen får vi i alla fall våra kirar som smakar meeerveilleux, gott.
Gillade verkligen stämningen på det här stället, men soffan blev väldigt mjuk och det fanns två alternativ: sova eller aktivera sig. Vi aktiverade oss. Sprang in i några som skulle till le cave, ett ställe som ligger en trappa ner. Hamnade i en liveversion av Oasis Wonderwall. Dansade med vampyrer en stund tills musiken började låta som en gina tricot-mix. Well, nattluften var stärkande så letandet var inte slut där.
Vi hade en överläggning vid St Jean-trappan en stund. Från ingenstans glider en ganska kille med Elvis kroppsform då han var lite större in och läspar fram "Salut les filles" med ett inställsamt smile. Han var väldigt, väldigt rolig. Salut les filles. Sedan glider han vidare, ganska så själv.
Några droppade av och så var vi tre kvar som letade efter l´ambassade. På väg dit vågar jag säga att vi sprang in i ganska många häxor, folk hade tagit halloween på allvar! Vi hittade dit med lite guidning, till l´ambassade. De hade väldigt, väldigt bra musik. Men när vi väl var inne så var det sista vi ville göra att köpa något. Så det blev en hemgång på det, och havregrynsgröt.
Idag har söndagskänslan varit maxad med konstmarknad och grönsaksmarknaden på croix rousse. Och nu är helgen som aldrig tog slut slut.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Låter som att du haft en ganska så toppen helg! :) Nästa helg åker jag till Paris med mamma och systra mi, men vad sägs om att möta upp helgen efter det? Göra gatorna osäkra? :) Puss!
Trackback
